Fallet Målerikonsult Peter Olsson AB: Fordran mot borgensman preskriberad

 Fallet Målerikonsult Peter Olsson AB Fordran mot borgensman preskriberad

Ett intressant avgörande rörande preskription i en insolvensrättslig kontext meddelades den 29 juni 2017 av Högsta domstolen i mål nr Ö 1853-16.  

I målet hade Målerikonsult Peter Olsson AB (huvudgäldenären) fått en kredit hos Postgirot Bank AB, som Peter Olsson gick i borgen för. Målerikonsult försattes därefter i konkurs år 1997. Borgenären, numera Svea Ekonomi, kom att löpande göra preskriptionsavbrott mot Peter Olsson men inte mot Målerikonsult som genom konkursen hade upplösts.

Genom ett utslag år 1998 förpliktades Peter Olsson, i sin egenskap som borgensman, att till borgenären betala ett kapitalbelopp om 75 000 kr. Utslaget låg till grund för en verkställighetsansökan år 2014. Peter Olsson invände mot verkställigheten av betalningsskyldigheten och åberopade att fordran mot huvudgäldenären var preskriberad, varför även fordran mot honom skulle vara preskriberad. 
 
Av 8 § 2 st. preskriptionslagen följer att preskription av huvudfordran omfattar även fordran på grund av borgen. I NJA 2005 s. 44 ansågs bestämmelsen emellertid inte tillämplig när en huvudgäldenär upplösts genom en konkurs. Avgörande för detta ställningstagande var att en upplöst huvudgäldenär inte kunde bli föremål för krav eller andra preskriptionsavbrytande åtgärder.

Vid tidpunkten för 2005 års avgörande saknades emellertid, med undantag för det fall det fanns tillgångar som inte hade omfattas av konkursen, lagstöd för att ett genom underskottskonkurs upplöst aktiebolag skulle kunna återfå sin rättskapacitet.

Genom 25 kap. 50 § Aktiebolagslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2006, kom regleringen emellertid att ändras. Av bestämmelsen följer numera att den som berörs kan ansöka om likvidation av ett bolag som har upplösts genom en konkurs som avslutats utan överskott när:

  1. Det finns tillgångar som inte omfattas av konkursen.
  2. Talan har väckts mot bolaget, eller:
  3. Det av annat skäl finns ett behov av en likvidationsåtgärd. 

 
Frågorna som Högsta Domstolen således ställdes inför var:

  • Om en borgenär kan begära att en upplöst huvudgäldenär ska träda i likvidation för att borgenären ska kunna vidta en preskriptionsavbrytande åtgärd, dvs. om det anförda medförde att det förelåg ett behov av en likvidationsåtgärd.
  • Samt, i så fall, om underlåtenhet att vidta en sådan åtgärd skulle medföra att borgenärens rätt att kräva betalning av borgensman gått förlorad. 

Kort sammanfattat fann HD att svaret på den första frågan var ja, d.v.s. att en borgenär som ansöker om likvidation av ett upplöst bolag för att kunna vidta en preskriptionsavbrytande åtgärd bör anses ha ett behov av en likvidationsåtgärd i bestämmelsens mening. 

Då en borgenär på detta sätt förhållandevis enkelt kunde bevara sin fordran mot en underskottskonkurs upplöst bolag ansåg HD stöd saknas för att göra undantag från den i 8 § andra stycket preskriptionslagen föreskrivna regeln att preskription av en huvudfordran omfattar även en fordran på grund av borgen. Eftersom borgenären inte vidtagit dessa åtgärder ansågs hans anspråk mot borgensmannen ha preskriberats. 

För domen i originaltext, klicka här.